Vi är inte längre nomader, men ändå känns det som om vi tillbringar halva livet på väg någonstans. I genomsnitt förlorar vi flera år av våra liv på att pendla till och från jobbet. Men det behöver vi ingen statistik för att förstå – det känns i hela kroppen varje gång vi tränger ihop oss i bilar, bussar och överfulla tunnelbanevagnar.
Vi vet att det kan vara en utmaning att göra sig klar och ge sig ut i trafiken varje morgon. Därför har vi samlat några situationer som kan kännas jobbiga i stunden, men som du förhoppningsvis kan le åt i efterhand:
Den meningslösa morgonstressen. Du vaknar alldeles för sent, kan inte hitta dina kläder, rusar omkring med håret på ända, skippar frukosten trots att du är jättehungrig och slänger dig i bilen. Där upprepar du Stay Strong som ett mantra till dig själv medan du sitter fast i ändlösa köer, och när du till slut kommer fram till kontoret visar det sig att du är först – fast du ser ut som om du krupit dit genom ventilationssystemet.
När du har många möjligheter men inget val. När arbetsdagen är slut har du ofta massvis med alternativ att ta dig hem genom rusningstrafiken. Men du behöver inte välja, eftersom du måste använda allt som finns: du börjar med en taxi som fastnar efter två kvarter, hoppar på en spårvagn till närmaste tunnelbanestation, åker två stationer och tar en elscooter sista biten. När du äntligen kommer fram upptäcker du att du glömt nycklarna på kontoret. Det är bara att vända om. Se det positivt, det är i alla fall inte rusningstrafik längre.
När du inser att du aldrig behöver åka till Hong Kong eller Tokyo på semester. Varje gång du tar tunnelbanan på morgonen eller kvällen känns det som om du redan vore i en av dessa metropoler. Du kämpar dig fram till spärrarna och tränger dig fram genom folkmassorna i gångarna och rulltrapporna, men får ändå vänta ett par tåg innan du kan trycka dig in i en vagn. När dörrarna stängs slipper du att hålla i dig – du är redan fastklämd av ett tiotal rumpor, armbågar och axlar.
När du måste åka åt fel håll för att komma rätt. På tal om överfulla tunnelbanevagnar har du säkert behövt åkt ett par stationer i fel riktning bara för att kunna hoppa på ett mindre fullt tåg tillbaka dit du kom ifrån. Med lite tur hittar du till och med någonstans att sitta.
När du tar bilen till jobbet för att utvecklas. Trafiken är fruktansvärd och gör dig till ett nervvrak, lediga parkeringsplatser verkar tillhöra ett utrotningshotat släkte och GPS:en lyckas aldrig beräkna hur mycket tid du tappar i köerna. Varför tar du ändå bilen till jobbet? Jo, för att få lite egentid. I bilen kan du lyssna på ljudböcker, träna inför karaokekvällen, ringa in till radion och tävla, upptäcka ny musik och mycket mer.
När du cykelpendlar. Du dumpar bilen, skippar tunnelbanan och säger farväl till bussar och tåg. I stället tar du cykeln till jobbet för att få lite motion och slippa trängseln. Visst är det härligt att vara aktiv, men du upptäcker snart nackdelen med att sitta på kontoret med genomsvettiga kläder. Att ta cykeln borde ha gjort livet enklare, men i stället har allt blivit lite mer komplicerat.
Du känner dig som en sardin, men det är fredag. Från måndag till torsdag klämmer du in dig i kollektivtrafiken, andas in de andra resenärernas suckar och försöker Stay Strong. Men så kommer den magiska fredagen … det är lika trångt som vanligt och luftkonditioneringen funkar fortfarande inte, men ändå står du där med ett leende på läpparna och känner att just dag är allting möjligt.
